Recension – Unknown 9: Awakening (2024)

Unknown 9: Awakening tar mig med in i Haroonas värld, en quaestor med den unika förmågan att vandra in i “the Fold” – en parallell dimension som existerar sida vid sida med vår egen verklighet. Genom denna kraft söker Haroona kunskap och hämnd, driven av mordet på sin mentor, Reika.

"Berättelsen är utan tvekan en av spelets styrkor"

Berättelsen är utan tvekan en av spelets styrkor, där mystiken kring the Fold och de faror som lurar i skuggorna skapar en ständigt närvarande spänning. Samtidigt introduceras vi till Ascendants, en utbrytarfraktion från det hemliga sällskapet LYS, som vill utnyttja Haroonas krafter för att forma mänsklighetens framtid. Det är en på samma gång personlig och episk kamp, och spelets lore är djupt och fascinerande.

Även om handlingen är väl genomtänkt, är dess karaktärer något av en blandad påse lördagsgott. Haroona är en intressant huvudkaraktär, med en komplex inre resa som ger spelet en känslomässig tyngd. Hennes väg korsas snart av Luther, en kvickfotad skojare med skarp humor som fungerar som ett välkommet avbrott från spelets annars ganska mörka stämning. Tyvärr får de andra karaktärerna mindre utrymme än de förtjänar. Dialogerna är dock välskrivna och undviker den forcerade humorn som ibland kan kännas överanvänd i moderna spel. Här finns ingen “Haroona Matata”, och det är till spelets fördel.

"Förvånansvärt stelt och gammaldags"

Trots en lovande berättelse snubblar Unknown 9: Awakening på brister i teknik och gameplay. Det känns förvånansvärt stelt och gammaldags, med grafik som påminner mer om PS4 än PS5. Animationerna är inte så smidiga som de borde vara, och den linjära strukturen, där spelaren tar sig från en fiendekonfrontation till nästa, känns snabbt repetitiv. Det är en formel som hade kunnat fungera om själva striderna var tillräckligt engagerande, vilket inte alltid är fallet. Överlag känns det som om spelet hämtar inspiration från många källor, som Uncharted, Tomb Raider, och Dishonored, utan att riktigt våga analysera vad som de facto gjorde dessa spel bra. Och fler pussel hade inte skadat för att bryta av strider, plattformande och utforskande.

Haroona har tillgång till olika krafter och förmågor indelade i combat, umbric abilities och stealth vilka kan uppgraderas via skill trees. Kraften step låter mig ta kontroll över fiendernas kroppar. Det låter som en rolig idé, men i praktiken är dessa förmågor begränsade och underutvecklade. Att ta kontroll över fiender borde kunna öppna för fler taktiska möjligheter, men istället blir det ett trick som snabbt förlorar sin charm. Stridssystemet lider också av vissa balansproblem, där dodge-funktionen och hitboxarna ibland beter sig inkonsekvent, vilket gör det svårt att förlita sig på en mer offensiv spelstil.

Och även om det inte är uttalat att spelet bygger på stealth så är det tydligt att utvecklaren vill att det ska spelas på ett mer försiktigt sätt än tjurrusningar till stridsropet "I’m a Sherman tank!" Så föredrar du en mer actionorienterad approach bör du kanske se dig om efter ett annat spel.

Det finns dock stunder när spelet får ihop alla sina delar och skapar något riktigt underhållande. När alla bitar faller på plats, och striderna utvecklas till en koreograferad balett av explosioner och eld, kan det glimra till och påminna om sin potential. Men dessa ögonblick är för få, och spelet saknar den polish som hade kunnat göra dessa sekvenser ännu mer minnesvärda.

"Stora ambitioner, men också stora brister"

Sammanfattningsvis är Unknown 9: Awakening ett spel med stora ambitioner, men också stora brister. Berättelsen och dess mystiska lore fascinerar, och Haroona är en karaktär som det är lätt att investera sig i. Men när tekniska problem, underutvecklade gameplaymekanismer och föråldrad grafik läggs i vågskålen blir helhetsintrycket lidande.

För den som kan se bortom dessa brister finns ändå en del underhållning att hämta, särskilt om du värderar en välskriven story. Men förväntningarna bör justeras – detta är inte ett spel som revolutionerar denna generations spelupplevelser, utan snarare ett som försöker stå på egna ben, men som ibland snubblar. Och det kan ju ändå vara värt priset av en och en halv tacokväll.

Fotnot: Spelet släpps den 18/10 till pc, PS5 (testad), PS4, Xbox Series och Xbox One.