Unknown 9: Awakening - Recension (2024)

Ibland kan man få intrycket att spelvärlden å ena sidan bara består av så kallade AAA-spel med en gigantisk budget på blockbusternivå, och å den andra sidan av små indietitlar som utvecklats i ett garage. I verkligheten är spektrumet naturligtvis mycket bredare än så. En av de kategorier som jag brukar vilja utforska är titlar som kan klassas som AA. Det vill säga spel med en rimlig storlek på både budget och utvecklingsteam som hämtar tydlig inspiration från de stora pojkarna, men som inte nödvändigtvis försöker tänja på de tekniska gränserna på samma sätt.

Detta var en av anledningarna till att Unknown 9: Awakening väckte min nyfikenhet när det först presenterades. Här introducerades vi till ett nytt varumärke med ganska unika miljöer och karaktärer, men där spelmekaniken och miljöerna påminner om traditionella actionäventyrsspel som Uncharted. Dessutom är titeln en del av ett större multimediainitiativ som inkluderar en podcast, serietidningar, två böcker och "more to come", som det står på Bandai Namcos officiella hemsida. Det låter kort sagt som ett lovande koncept, men efter att ha tillbringat många timmar med Unknown 9: Awakening önskar jag att spelet hade fått ännu mer tid i ugnen, för sprickorna och svagheterna är tyvärr alltför uppenbara.

I centrum för handlingen i Unknown 9: Awakening står en hemlig världsordning och ett alternativt sätt att se på historien som vi känner den. Den forntida Sahin-civilisationen försvann för tusentals år sedan och allt som återstår är ruiner och berättelserna om Unknown 9, de nio odödliga som vakar över världen. Snabbspolning till Indien i början av 1900-talet, där vi möter Haroona som försöker hämnas sin mentor och befinner sig mitt i en maktkamp mellan den dolda ordningen Leap Year Society och deras utbrytargrupp Ascendants. Lyckligtvis är Haroona inte bara en slumpmässig person. Som Quaestor har hon förmågan att utnyttja skuggvärlden i The Fold för att se dolda ledtrådar, smyga förbi fiender och bekämpa dem som letar efter henne.

Detta är en annons:

Omgivningen, en slags tolkning av det tidiga 1900-talet, är en viktig del av försäljningsargumentet för spelet, och på det här området levererar Unknown 9: Awakening. Blandningen av exotiska platser, dolda gillen, försvunna civilisationer och en skuggvärld som bara ett fåtal utvalda har tillgång till är välgjord. Lägg till revolvermän, luftskepp, överdriven teknik långt före sin tid och antika flygplan - och känslan av äventyr är nästan komplett. Om du, som jag, uppskattar en bra äventyrsfilm med en jakt på gömda skatter och försvunna civilisationer, finns det en god chans att miljön och berättelsen här kommer tilltala dig. Det finns dessutom ett engagerande och intressant persongalleri, där The Witcher-skådespelerskan Anya Chalotra gör en genomgående bra insats i sin speldebut som Haroona. På många sätt påminner det mig om de bästa aspekterna av Playstation 4-spelet The Order: 1886, en titel som hade en lovande premiss och ett spännande världsbygge, men där utförandet inte riktigt levde upp till förväntningarna.

Tyvärr är inte allt frid och fröjd när det gäller spelets berättelse, eftersom det hela är inpackat i hastiga övergångar och udda redigering mellan olika scener och platser. Filmsekvenserna verkar ofta oavslutade och har några konstiga övergångar. Det verkar nästan som om utvecklarna inte hade tillräckligt med tid för att avsluta det de hade planerat (med tanke på att spelet var försenat är detta inte en helt osannolik förklaring). Unknown 9: Awakening har en tillräckligt bra berättelse, men med en stramare regi kunde det ha blivit ännu bättre, kanske till och med fantastiskt.

En känsla av brådska och en ofärdig produkt är också tydlig i den visuella presentationen. Unknown 9: Awakening försöker inte tänja på några grafiska gränser och sitter bekvämt inom Unreal Engine-ramverket, men det kommer ändå med en nedslående låg upplösning och mycket partikelbrus i Playstation 5-utgåvan som gör det grafiskas till lätt besvikelse, dessvärre.

Detta är en annons:

Spelet plågas också av en ojämn bilduppdatering, med märkbar stuttering vid laddning av shaders i övergångar från scen till scen. Dessutom finns det ingen möjlighet att välja mellan kvalitet- eller prestandalägen till konsol, vilket innebär att du är låst till en maximal bilduppdatering på i bästa fall 30 bilder per sekund. Andra problem som den korniga upplösningen av hår, skägg och kraftfält eller de dåliga ansiktsanimationerna hos de flesta datorkontrollerade karaktärer drar också ner upplevelsen avsevärt och hindrar spelet från att väcka den lovande världen till liv på ett sätt som den förtjänar. Tyvärr är det inte bara det visuella som brister heller, eftersom spelet regelbundet plågas av små och stora buggar som i värsta fall kräver en omladdning.

På den rent spelmekaniska sidan är Haroonas äventyr ett linjärt actionspel. Du följer en bestämd rutt, plockar upp föremål längs vägen och når områden fyllda med fiender som du måste försöka bli av med. Som nämnts liknar det Uncharted-serien eller andra titlar som inspirerats av Naughy Dog-klassiker såsom A Plague Tale: Requiem, men den stora skillnaden är att Unknown 9: Awakening erbjuder mycket mer kreativa och spännande stealth-mekanismer. Till exempel tillåter Haroonas Quaestor-förmåga henne att ta över fiendernas kroppar så att de kan vända sig mot sina allierade, och så småningom kan du göra en serie sådana övertaganden. Lägg därtill förmågan att detonera eller sabotera artefakter på avstånd och förmågan att bli osynlig, så har du en bra mängd verktyg för att förbli osedd medan du eliminerar dina fiender. Det är också att föredra för om du upptäcks och hamnar i strid, så visar Unknown 9: Awakening sin svagaste sida. Stridsmekaniken är helt enkelt för klumpig och oprecis, och när detta kombineras med ett siktessystem som beter sig ganska godtyckligt blir det en frustrerande del av spelupplevelsen.

Det finns mycket att uppskatta med Unknown 9: Awakening: luftskepp, en berättelse om en dold värld, hemliga gillen, varierad stealth-mekanik och fantastiska omgivningar för att nämna några inslag. Med lite mer tid, en större budget och mer finputsning hade det här kunnat bli en riktig hit av bästa AA-sort, men tyvärr plågas spelet av ett dåligt stridssystem, klumpig regi och flera tekniska och visuella problem. Förhoppningsvis kommer utvecklaren Reflector få fler chanser i framtiden efter den här debuten, för även om det inte riktigt håller måttet kan man ana den stora potentialen.